L i s a - ritglad och modekär

Vaknade på stålande humör. Verkligen asså. Glad över det superfina vädret och bara allmänt glad. Jag dansar ner för trapporna och vidare ut genom dörren för att hämta posten i nattlinne. När jag får posten i min hand blir jag först lite nerstämd eftersom två brev står det Kerstin (mormors adress och allt...) och sen bredvid står det med bläck "eftersändes: Barbro (och vår adress)". Det kändes verkligen som två knivhugg rakt i hjärtat. Blädrar vidare i högen lite försiktigt, rädd för att hitta ett till av dessa brev, men kan inte sluta le mitt i smärtan då jag ser två brev till mig. Ett från mitt fadderbarn Odilia från Indornesien och ett från mina fina sysslingar johanna och ukrika! ♥ Ni är mina räddare i nöden.
När jag kommer innanför dörren igen så sätter jag mig framför datorn, lite mer nedstämd än sist jag var innanför dörren och sätter på glad musik. Får se hur detta hjälper nu. Men att förlora en av de människor som har varit ens mormor, bästa vän och största förebild är svårt och jag känner på mig att det kommer vara en procenss som tar lång tid att läka....